Det kan börja med att någon vågar klicka på "delta"
Eller att någon frågar sina föräldrar om skjuts till Sundsvall.
Det spelar egentligen ingen roll. För ESPORTSM har inte haft några invites. Inga personer som
gått före i kön. Inga åldrar som varit mer lämpade utan en chans för vem som helst, som har
kompetens inom sitt spel att delta. Det har deltagare gjort också.

Under resans gång kommer man alltid ihåg vinnarna. Det är dom som får plats. Som syns in Media, som
får stå på scenen. Men det finns så många fler vinnare än just de som plockar hem pokalen eller de
som vidrör prispengarna.

Jag tänker på en av deltagarna i det första stoppet för Hearthstone. Stödet han hade med sig i form av
sin far. En far som deltog i nervositet och glädje, i hopp och i sorg. Båda dom var vinnare.
Eller CS:GO stoppet som hade en förälder som kunde mångt fler positioner på Mirage än jag kan, och som
ivrigt både hoppades och trodde att hans barn skulle ta sig vidare, skulle klara det motstånd som han stod inför.
Han var också en vinnare.

Eller föräldrarna till den unga deltagaren, de som beslutade att köra sin son till Sundsvall. Det gav honom
förvisso en finalplats. Men dom vågade. Dom litade på esporten. Vilka vinnare.

Jag tänker också på alla ni därute som vågade samla ihop erat CS:GO-gäng eller DOTA2-gäng. Ni som vågade delta
i kanske eran första tunering i Hearthstone, eller ni som testade lyckan för första gången vid en deltävling i FIFA15.
Det är ni som är gräsroten av Svensk Esport. Gräsroten kanske ses som något negativt, eller något banalt. Men gräsroten är själva
fundamentet. Det är därifrån det gröna kommer. Glöm aldrig det. Ni är stora vinnare ni också. Förhoppningsvis kommer ni
tillbaka till nästa säsong, eller så vågar ni ge er in i andra tävlingar. För ni har det i er. Ni har tävlingsandan. Suget
efter att få vara vinnare. Glädjen av att spela. Låt ingen ta ifrån er det. Låt inte en jävel ta ifrån er det.

Men nu drar det ihop sig till ESPORTSM-finalerna på Dreamhack. Det är final. Det handlar om att komma etta eller tvåa i sina grenar.
Att komma tvåa i ESPORTSM är stort. Men det är också förjävligt. Det kommer gå hem folk med huvudena sänkta också efter 13:e
juni. Så är det. Det är också själva tjusningen med tävlingsmomentet. Att där det finns vinnare där finns det förlorare också.
Men ni är inte förlorare i livet. Bara just i den här säsongen av tävlingen.

Finalerna kan bli bra. Det är flera av dom som kommer att ha en storebror och en lillebror. Jag älskar det upplägget.
Team Acer kommer kliva upp på scenen med chansen att slå ett legendariskt lag. Taco life kommer ha nästan
samma utgångsläge i Dota2. I hearthstone ska för första gången en SM-vinnare krönas. FIFA15 har redan lyckats peta ut
dom två mest favorittippade. En femtonåring kan bli vinnare.
Det inspirerar mig.
Vem som helst kan absolut inte bli bra på ESPORT. Det kräver talang, förberedelse, rätt mentalitet.
Men vem som helst kan delta i ESPORTSM.
Vem som helst kan ta guld.
Vilka som gör det tar vi reda på 13:e Juni. Vi ses på TV6Play eller på plats i Jönköping.

Kim “Drayich” Larsson